Tank, vi fick regn igar! Sa det marktes, till och med. Vi tar sa tacksamt emot det. Det ar bara det, att nu blir det bade varmare och fuktigare i luften. Inte for att jag vill klaga, men... :o)
Jag ar pa jakt efter en ny familjedoktor at oss. Nar jag flyttade hit blev jag introducerad till makens, som han kant i manga ar. Och det var val bra. Hon blev till slut sa rik, att hon bestamde sig for en early retirement och efter det tog det flera ar innan vi hittade en ny familjedoktor - och det var for att det var nodvandigt. Man blir ju inte yngre med aren.
Jag blev remitterad till denna unga doktor for nagra ar sen, han ar val i sena 30-arsaldern skulle jag tro. Och vi har gatt till honom for vara allergier etc - vi har ju inga allvarliga akommor. Men jag tror att han ocksa ar efter att retire early, for han ar inte sarskilt intresserad av mig och mitt. Om jag gar dit och berattar hur jag mar, sa ser han mest besvarad ut - och han vill garna skriva ut mediciner. Nar jag berattade att jag forlorat min yngsta son sa fick jag ju tarar i ogonen, saklart. Da ville han skriva ut antidepressiva. Sa det ar ju synd om honom.
Jag har en bra gynekolog, det ar hon som skriver ut bioidentiska hormonkramer till mig. Hon ar "holistisk" - det ar bara det att hon ar ingen familjelakare. Det borde hon vara. Hon rekommenderade en doktor till mig, men nar jag ringde for att bestalla tid fick jag beskedet att han gatt i pension. Och pa den vagen ar det.
Helst skulle jag vilja ha en gammal klok gubbe eller gumma, som forstar hur det ar redan innan man har oppnat munnen. Som inte vill skriva ut mediciner i tid och otid, utan hellre klappar en pa kinden och ordinerar ett apple om dagen. Eller broccoli. Eller rent av en meditationsretreat. :o) Hur hittar man en san?
.
12 intressanta kommentarer:
Många läkare här är extremt pro-mediciner måste jag säga. Ibland får jag känslan av att amerikaner tror att smärta är det allra hemskaste och farligaste man kan ha. Och då pratar jag itne ens om "riktig smärta" utan om minsta lilla smärta. Att ha ont överhuvudtaget är något som känns som "främmande" här...
Ibalnd kan ju smärta faktiskt bero på saker som kan behandlas på andra vis än med piller.
Jag hade ingen aning om din yngste son heller. Jag blev riktigt ledsen nu när jag läste det. Och att få gråta och säörja och känna denna typen av smärta är ockås något jag tror man måste kunna få göra utan att bli hög eller avtrubbad av piller.
Hoppas du hittar ngn läkare som du tycker känns bra. Kan ni inte fråga folk ni känner runtomkring er? Kanske har de ngn bra läkare ni kan testa??
Kram!
Saltis: Tack for kramen! Det blir 8 ar nu i oktober sen jag forlorade min Jakob. Jag har skrivit lite om det da och da, t ex i listan '100 saker om mig.'
Jo, doktorer har vill garna ge mediciner. En gang nar jag var till en doktor for uppfoljning efter en besvarlig flunsa - da ville han ge mig en vitaminspruta. Det var forsta aret jag bodde har och jag blev alldeles bestort! Neej tack!
Och det dar med smarta ar jag *saker* pa att dom inte vet vad dom ska gora med. Sa intressant!
Så ledsen jag blir att du har förlorat en son. Kan inte ens föreställa mig hur ont det måste göra, och det är verkligen inte konstigt att du får tårar i ögonen av att prata om det. Knäpp doktor! Du gör helt rätt som letar ny.
Fråga din gynekolog om hon vet någon annan än den hon rekommenderade. Hon känner säkert fler. Och fråga grannar och vänner, sådana du litar på.
Jag kommer att få samma problem, min husläkare i Stockholm ska pensionera sig. Hon hoppades att hon skulle kunna hitta en ersättare, men vi får se.
Skickar en stor kram till dig!
Marianne: Oj, jag trodde att alla visste om att jag forlorat min Jakob vid det har laget. Jag vill ju inte att alla ska bli lessna nu... men tack for kramen - det ar alltid valkommet!
Jo, jag ska fraga runt - sakert far jag napp nagonstans. *Alla* doktorer kan ju inte vara knas, eller hur? :o)
Jag såg att du mist din son när jag läste om 100 saker om dig...
Jag förlorade också en son en gång i tiden. Trots att det är 45 år sedan tänker jag då och då på honom och undrar hur det skulle ha blivit om han fått leva...
Sorgen och saknaden kommer alltid att finnas kvar trots att min lille pojke bara blev några timmar gammal...
Musikanta dear, jag minns att du berattade om din son... ah, vad det ar outhardligt nastan...
Jag ar alltid ledsen och ibland blir det varre - pa hosten nar olyckan hande, till jul som han alskade, pa varen nar han fyller ar, pa sommaren...
Kramar kan man aldrig få för många av, så här kommer många många till dig :)
Jag förstår att förlusten av din Jakob ständigt finns där hos dig och med dig och att det ibland blir värre.
Kram från mej också Aurorabuddha. Kommer lite sent.. har jobbat hela dan. Ja, det är konstigt att det är så svårt att hitta läkare, tandläkare, veterinär osv. här i USA med bara lite vanligt vett. Lite gammaldags visdom och medmänsklighet. Alltid medicin eller tester. Har läst att man har i genomsnitt 18 sekunder på sej att prata med en läkare här, efter det har dom slutat lyssna. Så man får vara snabb, för ingen vill ta sej tiden. Men ge inte upp! Det måste finnas nån bra läkare kvar som inte tänker gå i pension på ett tag. Lycka till!
Anne: Tack du ocksa for kramen!
Anita: 18 sekunder! Jag tror varan doktor ar snabbare an sa! Jag har borjat 'fraga runt', nog sjutton maste det finnas *en* som ar som folk?
Och det har med veterinar ar ju intressant... Jag tror inte att veterinarer i Sverige har samma status som dom har har? Men jag kan ha fel, jag hade ju inte hund nar jag bodde i Sverige. Var veterinar slutar aldrig prata och det han har att saga, sager han hogt och garna 2 ganger. Jag later helst maken aka dit, men ibland maste jag ju...
Kram sjalv!
Klurigt det där med att hitta läkare. Här har man inte alls det systemet, så jag slipper bekymret. Men å andra sidan, får jag någon allvarlig sjukdom tror jag nog att jag flyttar härifrån. Så bra är tyvär inte vården... ;-)
Ja, jag minns att vi har "pratat" om din som och olyckan. Det är ju förståeligt att stunder kommer med tankar och sorg, men mediciner är ju inte direkt den första lösningen. Inte en läkare att satsa på, det fåorstår jag. Men vissa (och kanske amerikaner generellt?!) vill ju gärna ha det så - allt ska botas med ett litet piller. Hmm...
Lullun: Jag tycker nog att det ar bra att man kan valja sin lakare - pa nage vis ar det ett bekymmer jag garna har!
Jag tror att manga manniskor, europeer ocksa, garna botas med piller...
Sant, jag skulle också gärna vilja välja. Men nu kan jag inte, så jag slipper iaf bekymra mig. ;-) Och "pillermani", jo det hör väl till det moderna livet; inget ska vara svårt. Allt ska kunna lösas med ett piller! På gott och ont. ;-)
Skicka en kommentar