En sann historia

En gang for langesedan gick jag pa Gripsholms Folkhogskola i Mariefred. Jag vet inte om det ar sa fortfarande, men Nationalmuesum hade under den har tiden sin portrattsamling i skolans lokaler. Jag vill minnas att nagra av tavlorna var flera hundra ar gamla och vissa var helt moderna konstverk. Det var helt fantastiskt, saklart, att vara omgiven av all denna konst och man skaffade sig fort favoriter. Och varje gang man var pa vag till nagot klassrum eller till lunch, kunde man slanga en blick pa nagra av vara mest beromda konstverk.

Min absoluta favorit var Einar Nerman's portratt av Greta Garbo. Och jag ser ju nu nar jag letar fram det pa Google images, att det ser ut nastan som en calligraphy! Och tank att den dar tavlan blev frimarke till och med! *Min* tavla! :o)

Den har tavlan hangde i korridoren pa vag till keramikverkstaden, just som man kom ner for trappen. Jag tillbringade min mesta tid dar, drejandes, med utsikt over Gripsholms slott och blatt, blatt vatten. Det var en bra tid, det har, i mitt liv. I alla fall pa det stora hela. Det finns ju mycket jag skulle gora annorlunda idag - nu nar jag blivit visare - men jag antar att mycket av det som hande var min karma... men nu tappar jag visst bort mig i gamla minnen!

Det fanns en annan tavla som ocksa var min favorit. Den hangde i TV-rummet alldeles intill. Det var ett modernt portratt av en man med en fagelbur. Tyvarr kan jag varken minnas mannens eller konstnarens namn just nu. Men det ar ocksa en beromd tavla.

Sa det hande sig en morgon att jag kom nerfor trappen och slangde som vanligt en blick pa Greta... och upptackte att hon var borta! Oftast fick vi veta om tavlorna skulle flyttas om eller lanas ut, men jag kunde inte minnas att jag hort nagot om det. Och jag tittade langs korridoren och sag att fler tavlor fattades... och jag rusade in i TV-rummet - och mycket riktigt, mannen med fagelburen var ocksa borta! Nu borjade jag forsta att nagot inte stod ratt till.

Det har var ju sa lange sen, vet ni, och lokalerna var inte larmade. Det har var i sutterrang vaning, och jag kunde se att nagon helt sonika gatt in genom ett fonster. Sakerligen hade tjuvarna varit dar tidigare pa dagen och oppnat ett fonster och sen kommit tillbaka pa natten och bara krupit in. Och det var fotspar utanfor i snon!

Det har ju alltid bott en Kalle Blomkvist innerst inne i mig, vet ni, jag tror jag skulle vara en bra privatdetektiv! Jag har sinne for detaljer och jag kan rakna ut saker... :o) I vilket fall sa ringde jag till skolans administration och berattade vad jag upptackt. Och det tog inte lange forran det *svarmade* av poliser i hela skolan. Det var en spannande tid.

Den resterande tiden jag gick pa skolan fick jag klara mig utan Greta. Man hangde ett annat portratt pa hennes plats, men det blev ju aldrig riktigt detsamma igen.

Nagra ar senare hande det sig att en man stoppade en taxi i Stockholms stad. Han stoppade in ett stort paket i bilen och bad chaufforen kora det till en viss adress och sen forsvann han in i natten. Taxi chaufforen fattade misstankar och korde paketet till polisstationen istallet. Och det visade sig att paketet inneholl alla de portratt som blev stulna den dar gangen for langesen i Mariefred. *Mina* tavlor.

.