Jag klarade testet

Jag har just kommit tillbaka fran min intervju for att bli amerikansk medborgare. Det tog en timme, mycket fortare an vad jag vantade mig. Nar jag kom dit ville dom se min cell phone i Security. Det har dom aldrig fragat forut. Sa jag visade den, och eftersom den har en kamera var jag tvungen att ga och lamna den i bilen. Man far ju inte ta kort dar. Det ar ju nagra ar sen jag senast var tvungen besoka detta immigrations center. Och jag maste saga att dom blivit lite battre pa kundservice.

Jag har flera horror stories att beratta om mina besok dar, men jag ska bespara er dom. Utom detta: en gang nar jag var dar, tog det 2 dagar innan det blev min tur att prata med en 'officer'. Jag kom nar dom oppnade och tog en nummerlapp. Och sen satt jag i vantrummet hela dagen, tills dom stangde - och det blev aldrig min tur. Sa jag blev ombedd att komma tillbaka nasta dag med samma nummerlapp. Och sent pa eftermiddagen den andra dagen, blev det min tur. Och jag fick anda inte den hjalp jag kom for, namligen att fa arbetstillstand - fast jag hade laglig ratt till det och alla mina papper i ordning. Otroligt var det. Det var den gangen 'the officer' holl stampeln jag behovde i handen, tittade i mitt pass, och sen bestamde han sig att jag maste fylla i ett formular till och komma tillbaka.

Denna gang var vantrummet inte ens till en tredjedel fyllt och det blev min tur efter bara en kvart och sjalva intervjun tog kanske 45 minuter. Det var en positiv upplevelse med en avslappnad och trevlig officer. Inget att oroa sig for alls.

Jag klarade alla 10 fragor som jag fick - och jag svarade nekande pa fragorna om jag ar kommunist eller terrorist. Dom fragade ocksa om jag nagonsin gjort nagot kriminellt och om jag 'dricker for manga Margueritas'. Och det svarade jag oxa nekande pa. :o) Och det engelska testet bestod av att jag skulle skriva "you drink too much coffee" och "I live in a clean house." Passed that one too!

Nasta steg blir nu att vanta pa inbjudan till den officiella ceremonien. Dom har tva manaders backlog, sa han. Dom har faktiskt flera ceremonier i manaden - det visste inte jag!

Och jag for ju till Ikea igar! Kortet med flaggorna ar darifran. Jag tyckte det var lite passande till denna posting! Jag kopte svensk Hallakaka (som jag alskar), flera tuber kaviar, 2 flaskor julmust, 1 flaska Glogg (jag maste ju prova den i alla fall), och godis. Kan inte ta kort pa allt det dar, for jag har ju redan atit opp halften...

Jag hittade elektriska ljus! Det fanns kanske 15-20 stycken kvar bara, sa jag hade tur. Om jag hade akt idag hade dom sakert varit slut! Jag kopte 4 stycken. Och sa kopte jag ett sant rott hjarta att ha pa dorren som jag sett att andra kopt oxa, och sa en massa koksprylar som vi behover. Sa det var en lyckad tripp, maste jag saga!

Nu ska jag fira denna dag med att ga och fa mig en ansiktsbehandling igen! Woo Hoo!

Handarbete

Jag blir sa inspirerad att sticka nar det narmar sig jul. Jag vet inte varfor, egentligen, for det ar alldeles for varmt for att ha stickat pa sig har i sodra Texas. For ett par ar sen stickade jag jattefina halsdukar av silkesgarn, flera stycken stickade jag och salde. Men jag tror att dom skickades norrut som julklappar. Alla blev salda, jag skulle ha behallit en for mig sjalv...

Jag onskar att jag vore battre pa att sticka, jag ar ganska bra pa enkla saker - sant som man larde sig i slojden - men jag behover trana mer pa monster. Det ar ju bara det att det tar san himla tid att sticka, kanske far jag mer tid... sen.

Slojden, forresten! Amerikanarna blir verkligen imponerade nar jag berattar att man lar sig sy och sticka, och snickra i svenska skolor! Nog ar val det nagonting som dom skulle ha i skolorna har oxa, tycker ni inte? Jag tror att det skulle vara jattepopulart. Jag har aldrig traffat pa en amerikan som inte blir alldeles utom sig, nar dom ser nagot som nagon har gjort for hand.

Men det ar ju inte sa latt att vara handig nar man hittar sitt handarbete sa har, som en enda stor mess. Man skulle kunna tro att det bor en katt i huset... Det sags att hundar antingen var en manniska i sitt forra liv, eller kommer att bli en i sitt nasta. Den har tror jag var katt i sitt forra liv...

Sa det tog ju ett tag att reda ut allt det dar, en hel kvall faktiskt. Och nar jag var klar, hade jag inte lust att sticka langre. Kanske till helgen. Och jag ar inte sarskilt bra pa att ta bilder med var kamera heller! Jag onskar att garnet var sa har gult, men tyvarr ar nog den forsta bilden mer lik verkligheten. Och suddigt ar det ocksa! Na, nu har jag fatt nog. Nu far jag pa Ikea och koper elektriska jul-ljus. Om dom ar slutsalda koper jag sill och godis och aker hem igen. Och jag kommer att ta kameran med mig. Om jag nu inte glommer den, som jag brukar. Men jag ska forsoka ta lite bilder, sa jag har nat att visa imorgon!

100 saker om mig

Jag hittade flera bloggar med kvinnor som beskrivit sig sjalva sa har. Det har var inte latt... jag klarade av att gora ungefar halften innan det tog stopp. Sen lag jag vaken pa natten och funderade och da kom det lite mer. Och till slut nadde jag hundra. Nu har jag ju *mer* att lagga till - men hundra var det sagt, och hundra blev det!

1. Jag foddes i en liten stad i Norrbotten.
2. Jag fyller ar pa juldagen
3. Min pappa var stadens urmakare och varldsmastare
4. Min mamma var snall
5. Hon var 43 nar jag foddes
6. Jag var 43 nar hon dog
7. Jag ar ett sladdbarn
8. Jag uppfostrades av barnflickor tills jag var 5, tror jag
9. Efter det uppfostrade jag mig sjalv
10. Jag har tre syskon
11. Vi hade amerikanska utbytesstudenter pa 50-talet
12. Vi trodde Fred dog i Vietnamkriget, tills jag hittade honom pa internet
13. Jag alskar hundar
14. Jag ar allergisk mot hastar
15. Jag har ett barn i himlen och ett pa jorden
16. Jag har forlorat ett barn till en drunk driver
17. Jag har forlatit honom
18. Jag traffade min man online 1995
19. Vi ar fortfarande lyckligt gifta
20. Jag har svart att dra ut pa saker
21. Det ar darfor jag nastan ar klar pa nummer 21, redan
22. Manga i min familj ar beromda
23. Jag gor vadsomhelst for att *inte* bli beromd
24. Jag ar i klimakteriet
25. Getting old sux
26. Jag tror inte pa gud (se nr. 16)
27. Sometimes I’m bluntly to the point
28. Jag talar aldrig illa om andra manniskor
29. No matter what
30. Jag blir ledsen nar andra ar fordomsfulla
31. Jag skvallrar inte
32. Jag grater nar jag tanker pa allt lidande i varlden
33. Det blir bara varre och varre med aren
34. Jag avskyr krig
35. Jag har svart med dom som rattfardigar sig sjalva
36. Jag tycker om ol
37. Jag dricker aldrig te
38. Jag ar en lycklig person
39. Jag tycker om att vava
40. Jag onskar att jag kunde skriva
41. Jag onskar att jag kunde sticka utan problem
42. Det vore bra om jag vann pa Lotto
43. Manga skulle fa hjalp
44. Jag avskyr att prata i telefon
45. Jag foredrar email
46. Jag ar alltid tillganglig
47. Jag stadar nastan aldrig numera
48. Jag tittar sallan pa tv
49. Jag lyssnar sallan pa musik
50. Jag tycker om nar det ar tyst
51. Jag tycker om att vara ensam
52. Jag sorjer fortfarande sa mycket att det gor ont
53. Varje dag grater jag
54. Det har gatt 7 ar
55. Jag befarar att jag kommer att leva 35 ar till
56. Jag har humor
57. Jag ar radd for arga manniskor
58. Jag gor ofta saker i sista minuten
59. Jag har bocker overallt
60. Jag funderar pa att borja spela flojt igen
61. Jag ar inte langsint
62. Ibland nar jag tittar mig i spegeln, kanner jag inte igen mig sjalv
63. Mina hundar alskar mig
64. Min man alskar mig
65. Min aldsta son bor i Almhult
66. Jag saknar honom
67. Han alskar mig
68. Jag ar inte lat
69. Jag fargar haret
70. Jag mediterar varje dag
71. Oftast flera timmar
72. Jag alskar att sova
73. Jag gar och lagger mig tidigt
74. Jag har svart att sitta uppratt
75. Darfor ligger jag ofta pa soffan :o)
76. Vi kopte soffan for att maken ville ligga dar
77. Jag tycker om att dromma
78. Jag drommer nar jag ar vaken
79. Jag tror jag ar addicted to internet
80. Jag ar en bra bilforare
81. Jag har svart att skilja pa hoger och vanster
82. Darfor svanger jag nastan alltid at fel hall
83. Jag aker ofta vilse
84. Jag har en tendens att villa bort mig over huvud taget
85. En gang villade jag bort mig i Versaille
86. Turistbussen akte ifran mig och lamnade mig dar
87. Jag var i Kina 1982
88. Jag har alltid tyckt om att bli killad pa ryggen
89. Jag dricker en kopp kaffe, pa morgonen
90. Jag brukade dricka flera liter
91. Jag var dumdristig nar jag var ung
92. Jag trodde att det var sa man skulle vara
93. Mitt minne ar selektivt
94. Till min forvaning kan jag lara mig langa stycken utantill
95. Jag svar ofta nar jag pratar svenska
96. Jag svar nastan aldrig nar jag pratar engelska
97. Jag har hemlangtan
98. Fast jag vet inte vad jag langtar efter, egentligen
99. Buddhism blows my mind
100. Jag har allt jag behover

Ravkullen

Jo, det blev nog nollgradigt tidigt pa morgonen idag. Maken hade frost pa vindrutan imorse for forsta gangen i ar. Just nu ar solen pa vag opp, sa det blir nog en fin dag!

Jag har inte sa mycket inbokat denna vecka, sa jag kommer att kunna plugga for min intervju pa torsdag. Mitt minne ar ju inte vad det har varit, sa jag maste plugga sa nara inpa som jag kan. Jag vill ju inte misslyckas! Lite nervos ar jag allt... Tank om dom fragar: What is the executive branch of our government? :-o

Sa vi har 25 stycken tradplantor, White Oaks, som maken skoter om. Till varen ska vi plantera dom ute pa Ravkullen, Fox Hill. Vi kopte 2.5 acres ute pa landet for ett par ar sen. Tanken ar att vi ska bygga hus darute, forhoppningsvis under nasta ar. Under tiden sa aker vi ut pa helgerna och rojer - om det inte ar for kallt, eller for varmt! Hela omradet ar helt overvaxt med "ogras-trad" och massor med kaktusar, som helt har tagit over. Sa vi klipper och sagar och branner stora hogar! Det ar sa kul! Denna sommar vaxte det opp prariegras overallt dar vi hade rojt - det var sakert manga ar sen det vuxit gras dar! Och till varen kommer vi att plantera alla tradplantor istallet. Sa vi har mycket att gora darute an.

T Five

Var sista lediga dag for denna gang! Och idag regnar det ocksa, mycket mer an igar. Och det ar kallt ocksa! Vi har arets forsta frostvarning for natten som kommer. Det ar ju tur att maken har satt opp vaggarna pa vart green house, sa vaxterna inte fryser bort!

Vi har ett mysigt green house, med massor av plantor och vi har var tradgardsmobel darinne, sa vi sitter dar allt som oftast. Om det inte ar for varmt. Eller for kallt! Storsta delen av aret ar det helt oppet, utan vaggar och dorrar, men under den kallaste perioden - som ar Thanksgiving till mars - sa satter vi upp vaggar och dorrar for att skydda vaxterna. Vi har vanligen kanske en handfull natter med kallare an nollgradigt.

Vi har massor med tomater ocksa, som fortfarande ar grona! Hundratals, sakert... Vad i allsin dar ska vi gora med dom?

Idag ska vi ivag och luncha med goda vanner, leftovers I'm sure! :o) Vi blev lite less pa turkey igar, sa vi kopte en jattefin ribeye roast till middag. Vi har for det mesta riktigt bra kott har i Texas. Fattas bara...

T Four

...och vi vaknar opp till regn idag! Det har inte regnat har i SA pa... jag vet inte hur lange! Vi behover regn. Det knastrar nar man gar pa varan grasmatta, sa torrt ar det. Och kallt ar det ocksa. Men det ser ut som om det varsta regnet ar over redan, sa vi kan nog ga pa promenad med hundarna om nan timme.

Igar var jag ivag pa Bead Show. Det ar en jattestor show som kommer forbi har i SA tva ganger om aret, under Thanksgiving helgen och pa varen. Och jag som *alskar* beads aker till Austin nar showen passerar dar ocksa!

Forsta aret jag gick blev jag helt overvaldigad av allt bling och jag kom mig inte for att kopa nagonting. Jag har inte det problemet langre. Nu ar jag proffs. Jag kanner flera av saljarna, jag vet vilka man ska undvika, jag tar breaks, och jag dricker mycket vatten. Ha ha!

Denna show som kommer under Thanksgiving har med aren blivit mindre och mindre, jag maste saga att det ar vart att aka till Austin tva ganger om aret for detta. Igar skulle jag ju kopa beads till ett projekt jag lovat gora for en fundraiser. Jag gor malas att salja pa vart Buddhistiska Center. Malas anvands nar man raknar mantras. Mina alster drar oftast in runt hundra dollar, inte sa pjakigt! Jag kopte fasetterade turkoser, det blir jattesnyggt tror jag. Jag tankte blanda opp med vita beads som jag redan har. Jag kopte ocksa lite beads gjorda av glas, nagra armband, och sma sota tygpasar att forvara malas i. Jattebra!

Jag tror jag maste sluta lova dagen fore vad jag ska skriva i bloggen imorgon. Inte ska ni tro att jag kom ihag att ta med mig kameran igar! Men jag tog i alla fall kort av beadsen jag kopte. (Vad heter det pa svenska? For det ar ju inte parlor?) Vad tycks om mina inkop?

4-day weekend

T Three

Den tredje av fem lediga dagar. Igar at vi en harlig Thanksgiving dinner, sag hyrd film, och the Cowboys football game - en harlig dag och kvall. Och nu satter the holiday season igang pa allvar! Aven om vi firar ganska blygsamt, jamforelsevis, sa ar det ju anda mycket att ordna med. Men det ar allt kart arbete, sa det ar ingen fara!

Idag ska jag ta kort av allt jag har for mig! Jag har blivit sa inspirerad av andra bloggare som gor det! Alla tar sa fina kort och det ar sa kul att see! Sa imorgon kan ni vanta en massa bilder fran San Antonio. Inte the Alamo, nu da, men fran min varld. The Alamo ar ju var finaste turistfalla, men jag aker dit bara nar vi har gaster, saklart. SA ar en turiststad, manga amerikaner kommer hit for att se just the Alamo och de andra Missions. Kanske jag svanger forbi och tar ett kort i alla fall nar jag ar nere pa stan, for jag ska pa Bead Show idag! Wooo Hooo!!

Jag ska kopa massor med beads, jag gor fortfarande smycken for speciella tillfallen. Jag har lovat gora nagra saker for en fundraiser. Jag ska kopa parlor och kristaller! Jag ar lite orolig for att hitta en parkeringsplats, dom haller pa med gatuarbete downtown - sa jag har bett maken att slappa av mig runt lunch och hamta opp mig nagra timmar senare.

Vi har fortfarande kallt, vi har varmen pa inne for forsta gangen i host och man maste ha jacka pa sig ute. Burr.

T Two

Happy Thanksgiving everyone!

Sa igar for jag ivag och handlade. Tidigt. Och sa gjorde storre delen av alla som bor haromkring... Parkeringsplatsen var spackfull och man var tvungen ha en angels talamod inne i affaren. Det var varmt har i SA igar - jag tror vi slog rekord, 88 grader var det... det ar 31 Celsius. Sa vi var alla i shorts och t-shirt.

Sen for jag hem och stadade det sista och nar maken kom hem sa han, vad ska vi ata till middag ikvall? Hmmm... jag hade glomt kopa middagsmat! Jag var sa fokuserad pa att inte glomma nagot for Thanksgiving, att jag helt glomde att vi maste ata middag dagen fore ocksa! Som tur var hade vi kottfars i frysen, sa vi gjorde hamburgare. Man vill ju inte garna ata kyckling - det kommer att bli mycket fagel har framover i alla fall!

Och sa vande vinden... Vi har en san 'silent wind chime' fran World Market, du har sakert sett den - den ar gjord av langa sidenband i olika farger. Vi hade sydliga vindar hela dagen igar, men pa sena eftermiddagen kom en kallfront och pa en timme bara, blev det vinter och kallt. Idag ar det 40 grader ute, det ar... typ 5 grader Celsius. Burr! Och det blaser kallt ocksa!

Sa vi steg antligen upp. Vi raknade ut att vi har 12 tassar med sammanlagt 48 tanaglar som tappar omkring pa vart Pergo golv nu. Det gar ju inte att ha sovmorgon med det! Sa det var bara att stiga opp. Maken har redan borjat pyssla i koket. Ah, sa bra vi har det. Jag ar sa tacksam.

Thanksgiving One

Jag har fem dagar, i stort sett, nar jag kan vara hemma och vila. Jag har haft sa mycket att gora de senaste manaderna. Jag ar Director for ett Buddhistiskt Center har i SA - det ar faktiskt en kyrka, om man nu skulle jamfora. Och mina duties ar 24/7. Hander det na't med nagon, sa ar det mig dom ringer forst.

Vi har haft dodsfall, svara sjukdomar, familjeproblem, teachers pa besok, spackat program pa Centret, och dessutom min egen practice - inte for att allt det dar ar ovanligt, men det har blivit lite mycket av det under hosten. Och vi hade inbrott pa Centret! Nagon kastade en jattestor sten genom panorama fonstret, krossade ett glasbord och gjorde ett stort hal i vaggen. Och allt dom tog var var stora guldbuddha. Kanske blev tjuvarna besvikna nar dom upptackte att han var gjord av tra... men borta ar han likafullt. Sa det har varit lite mycket pa sistone. Jag har inte varit hemma en kvall eller helg sen... borjan pa oktober, tror jag.

Det ar ju tur att maken ar sa forstaende. He is very supportive, annars skulle det har aldrig ga. Jag ar for det mesta borta hela somrarna ocksa, pa retreat. Men jag tror att han tycker om att fa gora som han vill ett tag... tills jag kommer hem och staller allt till ratta igen. :o) Och faktum ar ju, att det ar bra for mig.

Idag ska jag fara och handla pa morgonen - forhoppningsvis fore alla andra! Sen maste jag stada lite till, det blir dammigt med tre hundar... Sa nar maken kommer hem ikvall, kommer det att vara valstadat, pyntat, och det kommer att lukta gott!

Jag har en liten panna pa spisen som jag har apelsinskal, kanelstang, kardemumma, nejlikor - ni vet, sant som luktar jul - och sa vatten. Och nar det kokar upp, luktar det jattegott i hela huset. Battre an konstgjord lukt, som ar sa poplulart har i USA!

Det kommer fler Thanksgiving rapporter, en varje dag, sa kom garna tebax och las!

Hemlangtan

Sa manga bloggar som jag laser skriver om hemlangtan. Kanske har det att gora med juletid? Jag vet inte. For mig ar det mer en fraga om 'state of mind', for jag vet att det jag langtar efter finns inte mer. Det liv jag hade i Sverige finns inte mer heller. Man kan inte 'go back'.

Utan att bli for religios nu... men nog ar det val sa, att vi ofta langtar efter det som vi inte har - och det vi faktiskt har, vill vi andra pa? This is dukha. Och att ha hemlangtan, som val ar en variant av "agren", ar var oformaga att leva i nuet, i detta ogonblick. Har, dar livet sker.

Jag trivs alldeles utmarkt har i USA, det ar mitt hem. Jag kommer ju till och med att bli amerikansk medborgare inom en snar framtid. Om maken dor fore mig, kommer jag inte att flytta tillbaka till Sverige. Inte som laget ar just nu i alla fall. Mina planer ar att gora en three year retreat at Gampo Abbey som buddhistisk nunna... jag langtar *dit* ocksa... hem till mig sjalv. Jag skulle inte ha nagot emot att gora det NU - men maken har sagt "nej". :o)

Check this out

Business

Min goda van fran Colorado ar hemma och halsar pa i SA. Hon har en bruten fot och hoppar omkring pa kryckor, sa jag ar hennes 'designated driver' tills hon aker hem pa mandag morgon.

D och jag hade en business ihop for nagra ar sen. Vi salde smycken och annat krimskrams - och jag maste saga att affarerna gick riktigt bra! Mest salde vi till vanner och bekanta, men vi salde ocksa pa julbasarer och liknande runt sta'n.

Nu berattar hon att hon ska flytta hem igen, under sommaren, och vi har redan pratat om att ateruppta kompanjonskapet. Denna gang lite mer seriost. Vi har mer planer an pengar, om sanningen ska fram - men jag tror att det ar genomforbart! Vi har genom aren skaffat oss ett riktigt bra natverk med jattebra wholesalers och vi hoppas pa att kunna bli en ordercentral for vissa artiklar for Syd- och Latinamerika. Pa det stora hela ar vi ju inte sa langt fran dom. Men nog med hemligheter! :o)

"We relate with the economy, not as a burden or a promise, but out of a sense of duty." Vara business ethics ar baserade pa Buddhismens grunder och vi kanner bada starkt for Fair Trade och 10%, om inte mer, av eventuell vinst kommer att doneras till utvalda charities.

Hela denna helg kommer jag att vara upptagen - ska vara personal pa en weekend workshop som D leder - frivilligarbete. Och nasta vecka ska jag stada och stada for Thanksgiving. Min narmaste framtid ar utstakad! Jag onskar alla en underbar helg!

Rattor jag haft

Vi kopte en ratta som husdjur till yngste sonen nar han var 10, eller sa. Det var en liten svartvit ratta med lang, fin svans. Vi dopte honom till Tomas. Det visade sig att han var en riktig liten gobit! Sa klok, att han forvanade oss varje dag. Som en liten hund var han.

Det tog inte lange forran jag borjade ha Tomas pa axeln. Han satt dar nar jag lagade mat t ex - och han fick sig en liten smakbit da och da. Jag kunde ju inte med att ha honom i bur - jag har svart for att ha djur i bur - sa vi borjade med att lamna burdorren oppen, sa han kunde komma och ga som han ville. Snart var ju den dar buren overgiven. Han kom nar man ropade pa honom och nar jag kom hem fran jobbet kom han och sprang och hoppade opp och slickade mig! Han drack vatten pa golvet i badrummet och han at fran en liten skal i koket. Och han sov i min sang. Jo, det ar sant! En vacker dag, nar han var tre ar, somnade han in for gott i soffan i vardagsrummet.

Sen kopte vi tva rattor har i USA nar jag forst flyttade hit. Bada var vuxna rattor. Stackars maken, vad han har fatt sta ut med. Den ena rattan, Nisse, utvecklade en tumor och jag blev tvungen att ta honom till veterinaren. Nisse var inte alls lika charmig som Tomas. Han var en brun ratta och i efterhand sa tanker jag att han troligen var en vild ratta som forre agaren fangat. Man maste vara forsiktig med Nisse. Han bet, vilket ar ovanligt for husdjurs-rattor. Jag var den enda som kunde lyfta upp honom och jag tror att han tyckte om mig. Jag tyckte da om honom.

Sa nar vi kom till veterinaren, sa skulle ju Nisse vagas in... och jag sa till personalen: lat mig gora det, for han bits. Forsiktigt lyfte jag upp honom med bada handerna och placerade honom pa vagen och sen tillbaka i fraktburen. Och det gick bra! Men sen... (om du ar kanslig, las inget mer...)

Var veterinar hade under den har tiden en 'vet in training' och hon var den som skulle ta hand om oss under detta besok. Hon kom in i rummet, full av energi, och sa: JAG ALSKAR RATTOR!!! Jag hade en ratta en gang som hette Big Al!!!!! Och jag sa till henne: den har rattan ar inte som andra rattor, man maste vara forsiktig. Han bits! Jag sa det flera ganger till henne. Men inte lyssnade hon pa mig, inte. Och sa sager hon: I used to rub noses with Big Al!!!!! Och sa tog hon upp Nisse... och jag sa: Don't DO it!!!! Men det gjorde hon... Jag har varnat dig, las inge langre!

Och Nisse bet. Han bet i det som var mest convenient... han bet av nastippen pa veterinaren. :-o

Jag trodde jag skulle do.

Jag sag hur hennes nasa blev helt gra. Och hon borjade skratta, sakerligen chockad, och hon sa: och du som sa flera ganger att jag inte skulle...

Och sen gick ut. Hon fick omedelbar hjalp, det var ju ett sjukhus vi var pa, sa dom sydde tillbaka nastippen genast. Och jag grat, och grat, och grat. Jag kunde inte sluta. Det var ju inte mitt fel. Och jag for hem och ringde till maken och berattade vad som hant, och han tog ledigt resten av dagen. Vilken pars!

Nagon vecka senare blev Nisse opererad av den ordinarie veterinaren, den andra sag jag aldrig mer. Hon tog bort tumoren och det kostade 125 dollar. Maken sa att han troligen ar den enda som har spenderat 125 dollar pa en ratta. Han ar da sa snall sa, maken. Nisse repade pa sig och fick flera manader av god livskvalitet efter detta, tills han fick en till tumor. Han ville aldrig riktigt do, sa jag var tvungen att ta tillbaka honom till the vet for avlivning. Bade hon och jag grat.

Sa den dar bruna rattan, som hade kunnat passera obemarkt forbi i vara busy lives, fick ett handelserikt liv - och inte nog med det: han var alskad ocksa. Trots allt.

I’ve gone Natz!

Sa efter att ha last Victoria’s blog om nar hon flyttade till USA, sa tankte jag beratta att jag just ansokt om att bli amerikansk medborgare. Till slut.

Jag kom hit 1997 pa ett fiancée visa for att gifta mig med maken. Jag kallar han maken. :o) Vi hade haft en long distance relationship i ett par ar och traffats nagra ganger – nu hade vi tre manader pa oss att finna ut om vi ville vara gifta ocksa. Och det ville vi ju, visade det sig.

Jag kunde ansoka om citizenship efter tre ar har i landet, men jag har liksom aldrig kommit mig for. ‘Pa den tiden’ var man tvungen att ge upp sitt svenska medborgarskap, men den regeln ar andrad nu, sa man kan ha dubbelt medborgarskap.

Sa i varas laste jag att dom skulle hoja avgiften for att ansoka om medborgarskap, fran ett par hundra dollar till ATTAHUNDRA dollar. Sa da blev det fart pa mig. Jag skickade in min ansokan i juni, blev kallad for fingeravtryckstagning redan i augusti – och just igar fick jag en kallelse att komma till min intervju. Om bara ett par veckor!

Jag pluggar Civics Lessons, och med jamna mellanrum fragar maken: Who freed the slaves? eller What is the bill of rights? eller What are the three branches of our government? Stuff like that.

Men det var en sak framforallt som fick mig att slutligen ansoka om amerikanskt medborgarskap: jag vill kunna rosta. Med storsta sakerhet kommer jag nu att kunna rosta i presidentvalet nasta ar.

Finns det nagon darute som har varit igenom denna process ocksa? I would love to hear about your experiences!

Jul i november

Det ar hog tid att borja tanka pa julklappar! Jag skickar tre lador med julklappar over atlanten i juletid. Och varje ar ar jag pa posten i sista minuten. Forra aret kom ladorna fram efter Trettondagshelgen. I ar tankte jag sla till och overraska alla med sin lada i god tid fore jul!

For ett par ar sen sa jag till gubben pa Posten: Nasta ar ska jag inte skicka ivag mina paket for sent! Och han svarade utan att tveka: Det sa du forra aret ocksa! Va!?

I alla fall har jag borjat tanka pa julklappar... Till exempel, sa surfar jag har for ovanliga saker; check out their sale! Manga saker Moma saljer i sin butik kommer fran Europa, sa det blir att skicka tillbaka grejerna over atlanten! Nog for att det finns fin design har i USA ocksa, men nog ar det nagot sarskilt med Skandinavisk design - det maste du halla med om?

Jag surfade har och fann en del skojiga saker; jag menar, vem kan leva utan hjartformade frukostagg? Eller for min kattalskande bastis... Everything tastes better with cat hair in it!

Och har for tankvarda bocker. Eller kanske en vacker kalender? Pema's bocker passar alla, hon ar fantastisk. When Things Fall Apart - vem kan motsta den titeln? :o)

Igar slog jag till och kopte disposable fountain pens, hur coolt som helst!

Och jag tror att jag ska kopa en vacker sax fran The Silver Needle till mig sjalv!

Jag saknar da inte ideer! Jag tycker det ar sa fantastiskt att kunna handla pa internet. Men jag maste erkanna att ibland kan jag inte ens hitta vad jag vill ha dar! Om du har tips pa sites med ovanliga eller vackra saker, sa vore jag tacksam for lite pointers!

Mina hundar

Min syster bor i England. Hon har sju hundar, hon sager att hon har en kennel. Ibland nar jag ringer fragar hon om jag vill prata med dom i telefon? Och jag sager: nej, tack. Vi har alltid tyckt att hon ar lite nuts.

Nu har jag tre stora hundar och jag har blivit likadan, nastan. Det har faktiskt hant att jag fragat maken om han vill prata med hundarna i telefon... och det vill han! :o) Sa vi ar nog lite nuts, vi ocksa.

Nar jag flyttade hit 1997 hade maken redan en Boxer. Hon heter Priscilla Belle, Prissy for short, och hon har varit med om alla mina sorger och bedrovelser. Hon ar en stadig och mogen individ. Tjurar aldrig, ar inte svartsjuk, tar det som sjalvklart att hon ar alskad no matter what, har alltid en vanlig slick att ge, tycker om grannarna - bade folk och fa; och hon ar san har jamt, inte bara ibland. Hon ar 13 ar nu och har ont i bena, och hor och ser bara nar hon vill.

Nar jag kom hit var maken Nummer Ett och Prissy Nummer Tva i flocken. Det var ju tankt att jag skulle bli Nummer Tva och Prissy Nummer Tre - men hon och jag bestamde att aurorabuddha ar Nummer Ett, Prissy ar Nummer Tva, och maken ar Nummer Tre.

For tre ar sen fick ungarna tvars over staketet en hundvalp i julklapp. Den har lilla hunden sprang omkring pa varan gata utan tillsyn i flera veckor - det var kallt har den dar vintern.
I slutet av januari reste familjen bort over en lang weekend och bara lamnade hunden pa sin gard. Det tog inte lange forran hon sprang pa var gata igen. Den tredje dagen dom var borta, da tog jag henne. Hon ar Sadie Belle, en Rottweiler Dobermann mix. Varldens sotaste! Och tank, familjen som agde henne brydde sig aldrig och nu har dom flyttat. Hon blev bakom Prissy i rangordningen.

Min svarmor fick en stroke i hostas, sa hon har flyttat in i ett aldreboende. Hon har en stor Golden Retriever mix, Piney River, som hon inte langre kan ta hand om. Han ar fem ar och har bott med oss nagra manader nu. Det ar som om han alltid bott har och vi alskar honom. Sadie ar lite svartsjuk och vaktar mig, men det gar bra. Piney har tillbringat mestadelen av sitt liv i en bur; han har just inga muskler. Han kunde inte springa och inte sitta nar han kom till oss. Vi har inte vara hundar i bur och vi gar pa langa promenader varje morgon. Nu springer han, har fatt muskler och gatt ner i vikt. Men vi behover jobba mer med uppfostran, dock... En liten (eller stor snarare) parla fick vi oss!

Sa det ar mer hundar an folk i var familj nu...

Djur och Natur

Haromdagen var jag och fick mig en ansiktsbehandling. Jag har alltid haft en kansla av att man maste *skrubba* ansiktet for att fa det riktigt rent, sa jag brukade ga och fa microdermabrasions. Det ska svida. :o) Men sa horde jag nagon som sa att man ska behandla sin hy som om den vore gjord av finaste silke. Happ. Now you tell me.

Sa, eftersom jag har overgatt till ett mer halsosamt leverne med gronsaksjuicer, langre promenader, och annat som ar bra for mig - sa tankte jag prova pa en ansiktsbehandling med produkter gjorda av bara blommor!

Och jag maste ju saga att det var fantastiskt. Jag har en del bekymmer med min hy, mest pga klimakteriet - hormonfinnar ar inget for veklingar. Nu efter tva dagar med mina inkopta produkter, sa ar min hy markbart forbattrad. Jag ar sa tacksam!

Pa tal om blommor. De senaste aren har det funnits mycket mindre bin an vanligt har i USA. Det har varit sa pass lite bin har, att jag faktiskt lagt marke till det. Nar biodlare kommit for att titta till sina bikupor sa har dom varit tomma. Alla bin som bortblasta. Miljoners bin borta bara. Dom vet inte vad det har beror pa, kanske ett virus.

Det finns inga bin i Kina. Hor ni vad jag sager? Det finns inga bin i Kina.

Dom maste pollinera sina frukt- och gronsaksplantor *for hand* med en liten fjaderborste... Jag vet inte vad folk tycker om det har. Jag menar: where's the outrage? Jag finner det oerhort alarmerande. Jag minns nar barna var sma och vi for till skogen och plockade blabar. Och jag skojade och sa: 'det kommer att komma en dag nar vi sager, nar jag var liten, da kunde man fara ut i skogen bara och plocka bar!' Vi ar nastan dar...

Min gamla syjunta

Jag ville beratta om min syjunta hemma i Sverige. Jag kom att tanka pa dom, efter jag last Annika's blog om gamla brev. Dom ar inte sarskilt mycket for att skriva emails, min gamla syjunta, sa vi har inte kontakt sa ofta langre. Tills jag kom pa iden att skriva dagbok tillsammans med dom!

Jag gick ut och kopte en riktigt fin dagbok och sa skrev jag pa forsta sidan:

Aren gar! Jag har alltid velat skriva en dagbok, men jag kommer mig aldrig for. Vill ni skriva den med mig? Vi kan dokumentera hur sju kvinnor lever livet i borjan pa det nya seklet, tankte jag mig. Man kan skriva en monolog eller en dialog - eller vad som helst!

Och sen skrev jag nagra sidor till, om livet har. Och sa skickade jag ivag den. Efter nagra manader kom den tillbaka med alla dom andras inlagg. A skrev om sin teater, lite skvaller fran jobbet, och om goda pannkakor som hon gjort. B skrev "Sa vackert ni for pennan, flickor! Valskrivning anno 1959!" Hon skriver om sitt lantstalle, naturen, antikvitets- och loppmarknadsaktiviteter. Och om hormoner... Och sen C, den mest framgangsrika av oss allihop. Karriarkvinnan som inte vet vad glastak ar. Hon skriver om barnen, att hon varit pa algjakt, om hur hon rensat fisk och satt plantor och jobbat med getterna och syltat och saftat och... Att hon orkar! Och sen M... hon skriver om en artikel i en damtidning om "35 olika knep att se 10 ar yngre ut" och hon filosoferar om det pa FEM sidor! :o) Och sa har hon klistrat in en liten blankare som hon hittat i en tidning om min H (mer om det en annan gang.) AL skriver om vadret och de sista dagarna pa jobbet fore pension och om sjukdomar. Och sen BJ till slut, med den basta handstilen av alla skriver om sin yrsel, barn och antagande barnbarn, god mat och gott vin som hon avnjutit, ishockey, och skraplotter!

Efter denna forsta runda kom dagboken tillbaka till mig. Och gissa om jag uppskattade att lasa allt dom skrivit! Jag skrev flera sidor igen och skickade ivag den. Och vid det har laget har den gjort flera vandor over Atlanten. Vi kommer att borja pa dagbok nummer tva nasta omgang. Sa mycket har hant under den har tiden for oss; tragedier (mer om det sen,) sjukdomar, aldrande, pensioneringar, nya barnbarn, befordringar...

Jag saknar dom. Jag saknar mitt liv och min karriar som jag hade. Tror jag. Kanske jag egentligen saknar J?

Tro inte allt du tanker

Jag maste kanske fortydliga vad jag skrev igar. Det ar en kvinna med cancer som uttryckte sig pa det viset: jag kan kontrollera vad jag ater, dricker och tanker. Vilket hon gor. Ater och dricker forstandigt, dvs organiskt och genomtankt - och hon tranar sin 'mind' med meditation. Och hon mar bra!

Jag tycker det ar lite intressant att det inte finns nagot ord for 'mind' i svenska spraket! Det ar inte samma som sjal, och inte samma som hjarnan heller.

Och det vi tanker styr och staller om med hur vi lever vara liv. Om man vaknar pa morgonen och tanker shit, sa kan man ju vara ganska saker pa att dagen fortsatter i samma stil. Vi blir vad vi tanker. Istallet kanske man skulle prova att vakna langsamt och skanka en tacksamhetens tanke till det faktum att man pa det stora hela har det ganska bra.

Eller man tittar pa sig sjalv i spegeln och bara ser fel.

Kanske har ni hort historien om en av de forsta gangerna nar Dalai Lama kom till USA och holl ett tal for psykoterapeuter och psykologer. En av deltagarna fragade honom om han hade nagot rad att ge till dem nar det galler alla de patienter som tycker illa om sig sjalva - hur man i terapin kan hjalpa dessa manniskor. Oversattaren hade stora svarigheter att gora sig forstadd pa tibetanska - och Dalai Lama kunde for sitt liv inte begripa vad han pratade om. Att inte tycka om sig sjalv... det hade han aldrig hort talas om forut.

Jag sag Dalai Lama forra sommaren i Colorado. Han framstar nastan som en tossig liten gubbe. Det var vansinnigt kallt den dar dagen och han *fros* - han hade ju bara sina robes pa sig. Jag maste saga att hans narvaro var pataglig, den dar ar snall i ordets sanna bemarkelse.

I alla fall sa provade vi var nya fruktochgronsakspress, juicer for short. Jattegott! Jag rapar persilja har pa morgonkvisten. Maken for ivag laddad med vitaminer!

Idag ska jag ivag och fa mig en timmes ansiktsbehandling! Woo Hoo! En hel timme! Jag hoppas jag inte kommer att snarka...

Tankar

Jag horde nagon som sa: jag kan kontrollera vad jag ater, vad jag dricker, och vad jag tanker.

Och jag tankte: jag kan inte kontrollera endera. Vilken omtumlande upptackt!

Jag har kopt en frukt och gronsaks press. Jag har kopt en ny, elektrisk tandborste. Jag tar en massa halsopiller. Jag ska borja promenera mer, nu nar det har blivit svalare ute. Jag gjorde en 'sann alder' test (ok, jag tittar pa en beromd talkshow) - min sanna alder ar 69.4...

Jag saknar svenskar. Jag hittade en massa svenska tjejer som bloggar och pratar om sina liv i USA. Intressant! Jag kontaktade en svenska har i stan som jag hittade online. Hon var just ifard med att foda barn, men vi bestamdes att traffas nar hon kommit i ordning efter allt det.

Jag skriver i staccato! What's up with that?